Vattenfluoridering är ett tveeggat svärd. I USA har fluor tillsatts i de flesta vattendrag för att förhindra karies. (Jag bör nämna att fluor förekommer naturligt i många dricksvattenkällor över hela världen). Fluor kan dock vara skadligt för benen i högre doser och det kan till och med vara dödligt om man får i sig stora mängder av det.
Torkmedlet aktiverad aluminiumoxid spelar en mycket viktig roll för att minska fluoridnivåerna i vatten. Genom att göra detta lämnar aktiverad aluminiumoxid tillräckligt med fluor i vattnet för att människor ska kunna dra nytta av dess potentiella hälsofördelar samtidigt som det säkerställer att hälsoskadliga mängder fluor inte finns kvar i dricksvattnet.
År 1994 rekommenderade Världshälsoorganisationen att fluoridnivåerna i vatten skulle hållas mellan 0,5 och 1 mg/L. Fluoridnivåer över 1 mg bör defluorideras, vilket kan göras på tre olika sätt: med kemikalier och utfällning, med membranbaserade tekniker eller med jonbyte och adsorption.
Många gånger används dessa metoder i kombination. Till exempel, när fluoridnivåerna är över 15 ppm bör kalk, som faller under kategorin kemikalier och nederbörd, användas eftersom de kan hantera de höga fluoridnivåerna. När den nivån har sänkts med kalk bör aktiverad aluminiumoxid, som faller under adsorptionskategorin, användas för att reducera fluoridhalten till under 1 ppm eftersom aktiverad aluminiumoxid kan rena vatten upp till 99 %.
Hur fungerar Aktiverad aluminiumoxidarbete med att avlägsna fluorid från vatten?
Aktiverad aluminiumoxid adsorberar fluorid eftersom fluorid attraheras av aluminiumoxid. Den vill producera aluminiumfluorid, vilket den gör när den kommer i kontakt med aktiverad aluminiumoxid. Aluminiumfluoriden kommer att förbli fast vid aluminiumoxidpärlorna så länge vattnets pH-nivå förblir under 6. Om vattnets pH förblir lägre än 6 börjar effektiviteten hos aktiverad aluminiumoxid att minska. Det kan också leda till att aluminium kommer in i vattnet, även om aluminium vanligtvis inte löses upp i vatten.
Obs: Omvänd osmos används för att avlägsna aluminium från vatten, och det kan även vissa destillatörer. Aluminium hamnar vanligtvis inte i vatten eftersom vatten har svårt att lösa upp det.
Det rekommenderas att du förbehandlar aktiverad aluminiumoxid med aluminiumsulfat innan du använder den för att förbättra de första adsorptionskörningarna. Efter förbehandling är det viktigt att komma ihåg att adsorptionsreaktioner med aktiverad aluminiumoxid är flödesberoende. Även om aktiverad aluminiumoxid kan hantera höga flödeshastigheter och fortfarande fungera, minskar dess adsorptionskapacitet och detta kan leda till att ytterligare cykler måste utföras. Att fördubla flödeshastigheten möjliggjorde 33 % mer fluorid genom bäddarna av aktiverad aluminiumoxid, vilket minskade den aktiverade aluminiumoxidens effektivitet vid adsorption av fluorid.
Det finns en risk att andra joner stör adsorptionsprocessen vid arbete med aktiverad aluminiumoxid, detta beror på att vatten i USA innehåller andra joner. Dessa joner är vanligtvis natriumklorid, natriumsulfat och natriumbikarbonat. Natriumklorid och natriumsulfat stör inte adsorptionsprocessen, men natriumbikarbonat kan minska kapaciteten hos aktiverad aluminiumoxid med mellan 33 % och 70 %.
Aktiverad aluminiumoxid, liksom de flesta torkmedel, kan regenereras. Natriumhydroxid, aluminiumsulfat eller svavelsyra appliceras i en lutlösning med den aktiverade aluminiumoxiden, vilket gör att adsorbentet kan regenereras. När den väl är regenererad kan aktiverad aluminiumoxid fortsätta att återanvändas, och när den används korrekt kan aktiverad aluminiumoxid hålla i åratal.
Aktiverad aluminiumoxid är avgörande för att avlägsna fluorid i vatten upp till 99 % och göra vattnet säkert för människor att dricka.
Publiceringstid: 5 augusti 2019